När den uppdaterade Livsmedelstrategin 2.0 äntligen publicerades var vi många som hade höga förhoppningar. För vem kan förneka att världen brinner och att vår livsmedelsförsörjning står inför monumentala utmaningar?  

Trots visioner om robusthet, ökad export och gastronomi måste man konstatera av de många reaktionerna på strategin att den bara lyckas skrapa på ytan. Vad krävs för att våra politiker ska ta fasta på vad forskare har att säga om såväl klimatet som folkhälsan? 

Det är klarlagt att en omställning till högre grad växtbaserad produktion och konsumtion gynnar klimat, folkhälsa och stärker vår livsmedelsberedskap.*

Med tanke på att Sverige ser ut att missa samtliga klimatmåliv* behöver livsmedelsstrategin samordnas med klimatpolitiken och införa åtgärder för att kraftigt minska metanutsläppen från jordbruket. Faktum är att 70 procent av Sveriges metanutsläpp kommer från jordbruket*, där kor står för de absolut största utsläppen. Ökad animalieproduktion riskerar istället att generera ökade utsläpp*. Jordbruket behöver därför stöd att accelerera omställningen till mer resurseffektiv växtbaserad livsmedelsproduktion, och för det krävs politiskt åtagande och en tydlig handlingsplan. 

Innebörden av Sveriges uppdaterade, vetenskapligt baserade, kostråd hade förtjänat att ta plats i strategin. För att förbättra folkhälsan betonar Livsmedelsverket vikten av ökad mängd vegetabilier och minskad mängd animalier i kosten.* Enligt FN:s klimatpanel (IPCC) är omställning till en mer växtbaserad kost dessutom en av de mest effektiva åtgärderna vi kan vidta för att minska våra utsläpp av växthusgaser*.  

Argumenten om att vi behöver producera mer kött och mjölk för att säkra att vi har mat på borden även under tuffa tider, håller inte. Beräkningar från SLU visar att svenska åkrar redan producerar grödor som kan mätta 18 miljoner människor*, så det är egentligen en fråga hur dessa ska fördelas, där en stor del idag går till foder.  

Ordet "robusthet" upprepas flitigt i Livsmedelsstrategin 2.0, men begreppet blir luddigt när hålen kring klimat och hälsa är så uppenbara. För hur robust och konkurrenskraftigt kan ett livsmedelssystem vara när klimatmålen missas och vi äter oss sjuka? Ur försörjningsperspektiv innebär klimatfrågan ett hot mot världens grödor om vi inte får ned temperaturerna. Då påverkas föda till såväl människor som djur.*

Våra politiker behöver samordna flera politikområden för ta fasta på forskningen. Den strategi som ska trygga vår framtid har pyspunka och vi har ett tydligt budskap till Sveriges politiker: låt oss laga hålen nu! För den generation som en dag, alldeles snart, ska ta över.  

Vi uppmanar våra politiker att öka takten för omställningen genom att:  

• Samordna relevanta politikområden. Folkhälsa, klimat, konkurrenskraft och beredskap måste gå hand i hand.  
• Bredda kompetensbasen i det Livsmedelspolitiska rådet. Säkerställ att även forskarkåren och innovativa foodtechbolag är representerade och uppdatera strategin utifrån vad forskningen säger om klimat och hälsa.  
• Inför subventioner för jordbrukets omställning till mer växtbaserad produktion. Varför inte komplettera Kväveklivet med ”Metanklivet”?